Jag har aldrig varit så glad bara lägga mig ner i sängen. Idag, såhär lagom innan niornas avslutningsmiddag så har jag och övriga som inte var med på en hajk med klassen fått kompletera det genom att gå på en vandring som var ca 2 mil. Mina fötter har nog aldrig varit så döda som dem är nu. Jag har ont överallt och just nu känns det ärligt inte som att jag kommer att kunna gå imorgon! Nu måste jag ju dock gå och göra mig i ordning för niornas middag! Haha! Önska mig lycka till!